Äntligen framme!

Och så är eran tredje korrespondent igång och skriver också, yeah! 

Och det är kanske först nu, 39 000 fot över havet, nästan 23h in på resan som jag börjar greppa vad som händer.  Trotts att jag  är mer än ivrig att upptäcka en ny kontinent så är det med mer en viss svårhet jag lämnar er alla där hemma.

Till att börja med, har varit  en sliten resa ner, fylld av kineser,britter ,astralienare, borttappade väskor, pass och tillvaratagande av varje  träningstillfälle som getts.  Så jag överdriver inte när jag säger att det är tre minst sagt trötta pojkar som möts av STA anställd Irlänska vid namn Oaula, Som trotts vänstertrafkien kör som en biltjuv, samtidigt som herr Dalhström på knappt tydbar svengelska försöker fråga vad "curb" betyder och att hemma... där stänger Kebabresturangerna inte så tidigt som i Australien...  

Tro mig det är aldrig lätt att veta vad man har gett sig in på innan upplever det, oftast blir det aldrig som man tänkt sig ochnär vi nu huvudstupa kastar oss in i ett nytt kapitel av våra liv kan man inte annat än bli lite lätt nostalgisk. Oftast brukar man minnas  viktiga händelser, första gången på dagis, första kompisen, första skoldagen, pokemonkortet, bråket,  fyllan, kärleken, kyssen osv.   De har alla en sak gemensam och det är att det aldrig blir riktigt som man tänkt sig, och jag vill tro att det inte är våran uppgift att påverka utgången, utan att det är våran ovishet  som ger spänningne,  äventyret och erfarenheten vi behöver som männinskor för att utvecklas. 

Jag kan med all säkerhet säga att första dagen på dagis blev allt annat än min kära mor hade tänkt sig, när jag  tillsammans  med en annan jämnårig kille går berserkagång över ett lekrum och lyckas möblera om på ett lekrum så att det knappy blev igenkännbartagis. Vad jag inte visste då är att min kära "partner in crime" skulle visa sig bli en av mina alldra närmaste vänner. Jag ska inte snöa in allt för mycket i det som varit utan det som jag egenteligen vill ha sagt är att, nu när större delen av er står inför ett vägskäl i livet, varesig ni ska börja plugga, ut och resa, jobba eller bara för omväxlingens skull ska prova ett nytt pålägg på kvällsmackan, så lova att ni gör det till ett äventyr. Med vänner nya som gamla brukar det flesta lösa sig. Sen om de nya bekantskaperna jag knyter här nere bara är en tredjedel så bra som er där hemma, så vet jag att jag kommer klara mig mer än super! Vill bara lycka er ett riktigt varmt lycka till, och hoppas att ni får det skitbra, det ska vi iallafall ha. 

Äsch nu ska vi inte överdriva det är bara några månader det rör sig om, och kontakten kommer vi ju ändå hålla, sköt om er ta det lugnt så syns vi snart igen. 

Från och med nu startar jag även en programpunkt på bloggen, Veckans Personlighet... 

Där vi i slutet på veckan som gått kommer att dedikera ett inlägg till en person som förgyllt våran vardag här nere lite extra. Håll utskik efter "Veckans Personlighet" i överskriften och nu är jag verkligen igång. Ha tålamod med mig och glöm oss inte..  filmer från flyget nedan...

Dagens citat: Det tar endast en minut att fatta tycke för någon, en timme att gilla någon, en dag att älaka någon, men en evighet att glömma...Peace out ;)   

I'll be back/  NH the elder one 

Har inte så mycket att säga om resan förutom att den gick bra och att den va jävligt lång så förklarar resten med tre filmer, en från varje flight!