torsdag 11 november 2010
onsdag 3 november 2010
I got a Job mum! 2
Hejsan alla ..barn...stol....stol hela dan!
Hej alla trogna läsare här kommer ett inägg till erat förfogande!
Eftersom niclas varit så duktigt att uppdtatera så tar jag katten vid hornen och kör ett inlägg jag med!
Som titeln säger så har jag och Niclas nu äntligen ett nytt jobb!
det hela började i Brisbane. Efter att ha haft ett par riktigt roliga veckor längst kusten med bland annat fallskärmshoppande, diverse krogrundor mm så mådde inte plånboken allt för bra och vi var helt enkelt tvungna att införskaffa mer kosing!
Vad vi behövde vad ett jobb och vad vi gjorde var att söka jobb!
en vanlig dag i Brisbane såg ut enligt följande:
Efter en god natts sömn i det tillbaka fällda sätena så var det dags att äta furkost. Frukosten bestod oftast av ägg och gröt(billigt) efter denna bukfyllnad så bar det av mot Hungry Jacks, Burger king för er som inte visste det! där fanns det el uttag för våra datorer och vi kunde sitta i flera timmar utan att någon sa ett knyst!
väl inne på HJ så hanterade vi jobbsansökan efter jobbansökan skicka, svara you name it! och efter att ha stamplat in och ut på HJ dag in och dag ut under ungefär en veckas tid så kommer samtalet. En man vid namn Gordon Sevett, vice direktör på Western meat exports ringer upp oss och frågar om vi är redo att arbeta inom köttindustrin! han berättade att vi skulle handskas med get och lammkött och jag menar vem tackar inte Ja till lite lammkött? (hehehe). vips som det va så var vi på väg mot Western meat 80 mil rakt ut in i outbacken från brisbane och nu är vi här!
Idag har vi blivit introducerade på slakteriet och fått reda på att vi ska lasta containrar med KÖTT!
När vi först kom inrullandes på den rödflammiga grusplanen utanför så välkommnas vi av ljudet från döende getter och lukten av KÖTT! Mannen vid namn Gordon tar sedan hand om oss och vi får skriva under lite papper om säkerhet,lön och om att vi måste vaccinera oss mot Q-feber som är något slags överförbart influensa liknande virus mellan djur och männsiskor. Väl efter detta visar den stolte slaktgubben Gordon oss allt man kan tänka sig! från lyckligt ovetande get till KÖTT! Vi får lära oss lite smått om hur allt går till och sedan fick vi även ett par fräscha läder boots...med stålhetta(hehe)....KÖTT!
Så..Imorgon börjar vi lite smått med att hantera KÖTT och både jag och niclas ser fram emot att få tillbaka välbefinnandet på våra plånböcker!
// Christian & Niclas era nya slaktare!
Hej alla trogna läsare här kommer ett inägg till erat förfogande!
Eftersom niclas varit så duktigt att uppdtatera så tar jag katten vid hornen och kör ett inlägg jag med!
Som titeln säger så har jag och Niclas nu äntligen ett nytt jobb!
det hela började i Brisbane. Efter att ha haft ett par riktigt roliga veckor längst kusten med bland annat fallskärmshoppande, diverse krogrundor mm så mådde inte plånboken allt för bra och vi var helt enkelt tvungna att införskaffa mer kosing!
Vad vi behövde vad ett jobb och vad vi gjorde var att söka jobb!
en vanlig dag i Brisbane såg ut enligt följande:
Efter en god natts sömn i det tillbaka fällda sätena så var det dags att äta furkost. Frukosten bestod oftast av ägg och gröt(billigt) efter denna bukfyllnad så bar det av mot Hungry Jacks, Burger king för er som inte visste det! där fanns det el uttag för våra datorer och vi kunde sitta i flera timmar utan att någon sa ett knyst!
väl inne på HJ så hanterade vi jobbsansökan efter jobbansökan skicka, svara you name it! och efter att ha stamplat in och ut på HJ dag in och dag ut under ungefär en veckas tid så kommer samtalet. En man vid namn Gordon Sevett, vice direktör på Western meat exports ringer upp oss och frågar om vi är redo att arbeta inom köttindustrin! han berättade att vi skulle handskas med get och lammkött och jag menar vem tackar inte Ja till lite lammkött? (hehehe). vips som det va så var vi på väg mot Western meat 80 mil rakt ut in i outbacken från brisbane och nu är vi här!
Idag har vi blivit introducerade på slakteriet och fått reda på att vi ska lasta containrar med KÖTT!
När vi först kom inrullandes på den rödflammiga grusplanen utanför så välkommnas vi av ljudet från döende getter och lukten av KÖTT! Mannen vid namn Gordon tar sedan hand om oss och vi får skriva under lite papper om säkerhet,lön och om att vi måste vaccinera oss mot Q-feber som är något slags överförbart influensa liknande virus mellan djur och männsiskor. Väl efter detta visar den stolte slaktgubben Gordon oss allt man kan tänka sig! från lyckligt ovetande get till KÖTT! Vi får lära oss lite smått om hur allt går till och sedan fick vi även ett par fräscha läder boots...med stålhetta(hehe)....KÖTT!
Så..Imorgon börjar vi lite smått med att hantera KÖTT och både jag och niclas ser fram emot att få tillbaka välbefinnandet på våra plånböcker!
// Christian & Niclas era nya slaktare!
torsdag 28 oktober 2010
Party & work goes hand in hand!
Hej, nu är det jag igen!
Önskar att jag visste vad som hindrar Sydneybon från att skriva... menmen, han har säkert en bra anledning, eller?
Christian och jag lever vidare på vägen och bilen rullar på för det mesta, ja efter viss modifikation här igåt. Under de nästan två veckorna som gott sedan någon senast skrev i "bloggen" (skäms) har det hänt en hel del!
Vi mötte upp med två tyska tjejer som vi kände sen dagarna på Boomerang Hostel och tillsammans gjorde vi Byron Bay...! Oooja vilken mysig stad, med roliga butiker och en helt fantastisk strand på dagarna och helt tokiga... tokiga fester på natt till morgon. Och det är ingen underdrift när jag säger att man dansar på borden. Ta bara och stick in huvudet på Cheeky Monkeys en lördag kväll, det enda du kommer se är knäskålar tills du kliver upp på ett eget bord.
Utöver nattlivet har vi även tagit mod till oss och gjort något som jag vet min att mamma inte skulle ge sitt fulla samtycke till, vi har hoppat Das Fallskärm! Jag, Christian, och ena tysken skrev glatt på papper som förklarade att Skydiving inte är 100% säkert och att det finns en viss faktor av ren och skär tur inblandat... oppps. Men oj vad det var värt det. Kännslan av att handlöst kasta sig ut från ett flygplan på 14 000ft's höjd är svår att jämnföra med mycket annat. Att sedan spana in en av Australiens vackraste stränder när man faller i 250 knyck är magiskt, men det är trotts allt lite av en lättnad när man ser att falskärmen tillslut vecklar ut sig på ett korrekt sätt. För de som är lite extra nyfikna att se våra ansikten när vi hoppar så finns Christians film redan på facebook och min jobbar jag stenhårt på att försöka lägga upp.
Även lite Cliffdiving och ett ganska shysst magplask från min sida hann vi med. Det var några riktigt skönasvenska grabbar vi namn Daniel & Mats på hostlet som tippsade oss. Så vi satte oss i bilen och åkte en si sådär 10 min rakt ut i buschen och hittade det mest sagolika klipporna att hoppa från. Det kröp lite ödlor på klippväggarna och det skulle inte förvåna mig om det bodde nått monster i botten på sjön, men kul var det i alla fall! Hostlet vi bodde på hette Backpacker's In och kan stark rekomenderas till alla som tänkt passera Byron. Mycket sköna människor och beläget alldeles intill stranden.
Efter att vi med viss sorg i hjärtat lämnat Byron Bay styrde vi och tyskarna våra Ford Falcons norrut, mot vatten-bräds-glidarnas Mecka, Surfers Paradise. Men först en liten tur innåt i landet... Nimbin hette det visst att man skulle se. Och tusan vad vi såg, speciell stad där jag kan tänka mig att de röker allt som går att elda. Hippisar så långt ögat skådar och personer som erbjuder en Marjuana Cookies vid varje gatuhörn... skumt minst sagt. Efter att ha sett "some funky waterfalls" ja riktiga vattenfall, vem tar ni mig för. Ritigt mäktiga! så gled vi dock äntligen hela vägen upp till Surfers.
Det är ingen underdrift att säga att staden fullständigt kokade när vi anlände, och även fast vi är otroligt coola i våran bil tror jag inte att vi ska åt oss hela äran. Passande nog hade vi nämligen anlänt till den helg när hela staden förvandlas till en racing bana för över trimmade v8 bilar, och trotts att stranden lockade kunde vi inte gå miste om chansen att se bilarna susa mellan skyskraporna i 300 km/h. Det vart en heldag vill jag säga, med mycket snygga bilar, snygga krasher och snygga tjejer! Därefter drog vi i oss lite av det sedvanliga, vita, billiga vinet Goon och styrde stegen mot surfparadiset's alla nattklubbar. Efter en helg i något som kan beskrivas som lite av ett Mini Sydney packade vi väskan och drog vidare i landet. Nästa stopp Brisbane!
Brisbane, en otroligt vacker stad men gud så tråkig... Efter en varm och stormig natt strax utanför Brisbane, med blixtrar dansandes över bergen... ja det var otroligt vackert iallafall, okej. Så var det dags för tyskarna att ge sig av mer uppåt, Carins eller Port Douglas... eller något liknande tror jag det hette, medans jag och Herr Ölund den här veckan har börjat söka jobb.
Så just i detta nu sitter vi och jobbsöker i bilen såhär en torsdagskväll medan regnet smattrar mot bilplåten utanför, vädret är förövrigt bra med sådär 28 grader på dagen, men det kommer oftast en regnskur fram mot kvällen... Har vi tur så lättar det snart upp så vi kan laga lite mat på våran utomhus grill, Pasta Carbonara med tyskreccept står på menyn ikväll. om regnet lättar det vill säga.
Aj då det där var visst åska... kanske blir torra nudlar ikväll i allafall.
Jaja jag hoppas att alla som läser har det otroligt bra oavsett var ni befinner er, jag har det i allafall mysigt värre, sköt om er. Och jag ska fortsätta pusha den långe i Sydney till att skriva en rad. Oavsett om han har tappat båda händerna görandes någon shysst macka, så ska han med näsan eller tungan printa ner något, eller vad säger ni.
Peace out,
Niclas
PS. Chrille Boy hälsar
Önskar att jag visste vad som hindrar Sydneybon från att skriva... menmen, han har säkert en bra anledning, eller?
Christian och jag lever vidare på vägen och bilen rullar på för det mesta, ja efter viss modifikation här igåt. Under de nästan två veckorna som gott sedan någon senast skrev i "bloggen" (skäms) har det hänt en hel del!
Vi mötte upp med två tyska tjejer som vi kände sen dagarna på Boomerang Hostel och tillsammans gjorde vi Byron Bay...! Oooja vilken mysig stad, med roliga butiker och en helt fantastisk strand på dagarna och helt tokiga... tokiga fester på natt till morgon. Och det är ingen underdrift när jag säger att man dansar på borden. Ta bara och stick in huvudet på Cheeky Monkeys en lördag kväll, det enda du kommer se är knäskålar tills du kliver upp på ett eget bord.
Utöver nattlivet har vi även tagit mod till oss och gjort något som jag vet min att mamma inte skulle ge sitt fulla samtycke till, vi har hoppat Das Fallskärm! Jag, Christian, och ena tysken skrev glatt på papper som förklarade att Skydiving inte är 100% säkert och att det finns en viss faktor av ren och skär tur inblandat... oppps. Men oj vad det var värt det. Kännslan av att handlöst kasta sig ut från ett flygplan på 14 000ft's höjd är svår att jämnföra med mycket annat. Att sedan spana in en av Australiens vackraste stränder när man faller i 250 knyck är magiskt, men det är trotts allt lite av en lättnad när man ser att falskärmen tillslut vecklar ut sig på ett korrekt sätt. För de som är lite extra nyfikna att se våra ansikten när vi hoppar så finns Christians film redan på facebook och min jobbar jag stenhårt på att försöka lägga upp.
Även lite Cliffdiving och ett ganska shysst magplask från min sida hann vi med. Det var några riktigt skönasvenska grabbar vi namn Daniel & Mats på hostlet som tippsade oss. Så vi satte oss i bilen och åkte en si sådär 10 min rakt ut i buschen och hittade det mest sagolika klipporna att hoppa från. Det kröp lite ödlor på klippväggarna och det skulle inte förvåna mig om det bodde nått monster i botten på sjön, men kul var det i alla fall! Hostlet vi bodde på hette Backpacker's In och kan stark rekomenderas till alla som tänkt passera Byron. Mycket sköna människor och beläget alldeles intill stranden.
Efter att vi med viss sorg i hjärtat lämnat Byron Bay styrde vi och tyskarna våra Ford Falcons norrut, mot vatten-bräds-glidarnas Mecka, Surfers Paradise. Men först en liten tur innåt i landet... Nimbin hette det visst att man skulle se. Och tusan vad vi såg, speciell stad där jag kan tänka mig att de röker allt som går att elda. Hippisar så långt ögat skådar och personer som erbjuder en Marjuana Cookies vid varje gatuhörn... skumt minst sagt. Efter att ha sett "some funky waterfalls" ja riktiga vattenfall, vem tar ni mig för. Ritigt mäktiga! så gled vi dock äntligen hela vägen upp till Surfers.
Det är ingen underdrift att säga att staden fullständigt kokade när vi anlände, och även fast vi är otroligt coola i våran bil tror jag inte att vi ska åt oss hela äran. Passande nog hade vi nämligen anlänt till den helg när hela staden förvandlas till en racing bana för över trimmade v8 bilar, och trotts att stranden lockade kunde vi inte gå miste om chansen att se bilarna susa mellan skyskraporna i 300 km/h. Det vart en heldag vill jag säga, med mycket snygga bilar, snygga krasher och snygga tjejer! Därefter drog vi i oss lite av det sedvanliga, vita, billiga vinet Goon och styrde stegen mot surfparadiset's alla nattklubbar. Efter en helg i något som kan beskrivas som lite av ett Mini Sydney packade vi väskan och drog vidare i landet. Nästa stopp Brisbane!
Brisbane, en otroligt vacker stad men gud så tråkig... Efter en varm och stormig natt strax utanför Brisbane, med blixtrar dansandes över bergen... ja det var otroligt vackert iallafall, okej. Så var det dags för tyskarna att ge sig av mer uppåt, Carins eller Port Douglas... eller något liknande tror jag det hette, medans jag och Herr Ölund den här veckan har börjat söka jobb.
Så just i detta nu sitter vi och jobbsöker i bilen såhär en torsdagskväll medan regnet smattrar mot bilplåten utanför, vädret är förövrigt bra med sådär 28 grader på dagen, men det kommer oftast en regnskur fram mot kvällen... Har vi tur så lättar det snart upp så vi kan laga lite mat på våran utomhus grill, Pasta Carbonara med tyskreccept står på menyn ikväll. om regnet lättar det vill säga.
Aj då det där var visst åska... kanske blir torra nudlar ikväll i allafall.
Jaja jag hoppas att alla som läser har det otroligt bra oavsett var ni befinner er, jag har det i allafall mysigt värre, sköt om er. Och jag ska fortsätta pusha den långe i Sydney till att skriva en rad. Oavsett om han har tappat båda händerna görandes någon shysst macka, så ska han med näsan eller tungan printa ner något, eller vad säger ni.
Peace out,
Niclas
PS. Chrille Boy hälsar
onsdag 13 oktober 2010
Sydney and beyond
Hallåj Svennar !
Först och främmst ber jag om ursäkt över våran minst sagt urusla uppdaterings förmåga..
Så här kommer en snabb updatering till alla er som läser<3
Milkman jobbet som vi lyckades skaffa för några veckor sen är har vi nu alla tröttat på, Christian var den segaste svensken för dem att bli av med, han var duktig och slet i tre långa veckor. Medans Jonas den lilla turknutten fick jobb dagen efter han säger upp sig. Numera jobbar en stolt Jonas på en av Sydney’s trevligaste smörgåsbarer ”Spilling The Beans ”och kan med lätt ryckiga händer och en baristamaskin göra raka, mordernt konstnärliga sträck i din nästa latté. Det skadar ju inte heller att han får med sig en hel del gratismat med hem från jobbet, i form av mackor och muffins… mmmm.
Själv ska jag inte påstå att jag gjort allt för mycket den senaste veckan. Vissa dagar har varit mer händelserika än andra. Jag gör mitt bästa för att aktivera och socialisera mig i denna storstad, har bland annat hittat världens mysigaste löprunda, längs vattnet och genom botaniska parken med utsikt över operahuset och staden för den som är intresserad. Tro mig när jag säger att det är snudd på magiskt när man springer där i solnedgången och dunkar en blandning mellan Mumford och Maskinen.
Det rör sig mycket intressant folk på hostlet så det blir aldrig en tråkig stund, trotts att de flesta är Tyskar. Tro mig dock när säger att jag blev förvånad onsdagen för två veckor sedan när man kliver ur sängen och blir hälsad av den 100%iga västmanlänningen Tobias Jansson. Otroligt trevlig kille ska tilläggas, så vi tog oss en liten promenad genom Sydney, hängde lite vid operahuset m.m. Helgen spänderades på ett antal av Sydneys olika nattklubbar där där vi bland annat mötte upp med Josefin och Andreas från Västerås! Snacka om att vi invandrar till Sydney, hur trevligt som helst. De blev en hel del sena kvällar, för vissa av oss till och med så sena att de blev tidiga, eller vad säger du Jonas Kl7 Dalhström.
I slutet på förra veckan började dagen-D att närma sig med stormsteg. Dagen då Holland skulle invardera hostelet och vi alla skulle vara tvungna att flytta ut. Så Christian och jag bestämde oss för att hitta en bil och se kusten i ett par månader och de andra fyra började leta lägenhet i Centrala Sydney. Så sen fem dagar tillbaka har vi färdats upp längs Australiens kust stannandes vid alla städer och checkat läget. Våran resan fick lite av en skakig början då vi efter ett välbehövligt stopp på Ikea satte av mot Manly strax ovanför Sydney. Det var inte det lättaste att hitta vill jag påstå, men efter två helt onödiga betaltullar och att ett antal vägbeskrivningar från människor längs vägen rullade vi tillslut in i Manly, men det var inte över för det. Efter att äntligen ha hittat en parkering och packat iordning bilen för kvällen rullar farbror blå in och undrar om vi håller på och säljer eller dumpar droger… men efter att ha förklarat snällt av vi bara är oskylldia små svenska önskar han oss en trevlig kväll och rullar vidare. Dock väljer vi att byta sovplats och hittar en jättemysig strand där vi efter en lång dag somnar till vågorna som slår mot stranden. I skrivande stund glider vi längs motorvägen strax under Coff’s Harbour. Christian i förarsätet ”på höger sida” och jag med datorn i knät i passagerarsätet. De två senaste dagarna campade vi längs strandklipporna i Port Macquire där vi tillsammans med tyskarna Franz & Dennis från Berlin anordnade grillkväll och dunkade Disco Pogo och självfallet lite mer Maskinen, medan ett och annat vinglas gick ner. Oj vad vi kan prata tyska nu, vill jag bara tillägga! Inget som lämpar sig textmässigt dock är jag rädd :P Innan vi stack från Port M så åkte vi till den lokala golfbanan där vi, duckandes för bollar, spanade in hundratals kängruuuus och en lättskrämd Koalabjörn i toppen av ett ensamt eukalyptusträd.
Veckans mål blir att ta sig till mytomspunna Byron Bay där vi ska möta upp lite vänner från första veckorna. Därefter lutar det lite västut mot Nimbin och sedan upp mot Brisbane där vi siktar på att hitta jobb. Vi får se vart vägen för oss.
Vad det gäller gänget i Sydney så säger ryktet att det har hittat en lägenhet och flyttade förhoppningsvis in igår eller förrgår, därför tar jag tillfället i akt och utmanar Jonas att innan veckans slut ha skrivit ett inlägg med bilder och allt där han berättar om deras nya lya och ger oss en detaljerad statusuppdatering från Sydney. Hoppas ni har det guld!
// Niclas & Christian your nightrider during daytime
Först och främmst ber jag om ursäkt över våran minst sagt urusla uppdaterings förmåga..
Så här kommer en snabb updatering till alla er som läser<3
Milkman jobbet som vi lyckades skaffa för några veckor sen är har vi nu alla tröttat på, Christian var den segaste svensken för dem att bli av med, han var duktig och slet i tre långa veckor. Medans Jonas den lilla turknutten fick jobb dagen efter han säger upp sig. Numera jobbar en stolt Jonas på en av Sydney’s trevligaste smörgåsbarer ”Spilling The Beans ”och kan med lätt ryckiga händer och en baristamaskin göra raka, mordernt konstnärliga sträck i din nästa latté. Det skadar ju inte heller att han får med sig en hel del gratismat med hem från jobbet, i form av mackor och muffins… mmmm.
Själv ska jag inte påstå att jag gjort allt för mycket den senaste veckan. Vissa dagar har varit mer händelserika än andra. Jag gör mitt bästa för att aktivera och socialisera mig i denna storstad, har bland annat hittat världens mysigaste löprunda, längs vattnet och genom botaniska parken med utsikt över operahuset och staden för den som är intresserad. Tro mig när jag säger att det är snudd på magiskt när man springer där i solnedgången och dunkar en blandning mellan Mumford och Maskinen.
Det rör sig mycket intressant folk på hostlet så det blir aldrig en tråkig stund, trotts att de flesta är Tyskar. Tro mig dock när säger att jag blev förvånad onsdagen för två veckor sedan när man kliver ur sängen och blir hälsad av den 100%iga västmanlänningen Tobias Jansson. Otroligt trevlig kille ska tilläggas, så vi tog oss en liten promenad genom Sydney, hängde lite vid operahuset m.m. Helgen spänderades på ett antal av Sydneys olika nattklubbar där där vi bland annat mötte upp med Josefin och Andreas från Västerås! Snacka om att vi invandrar till Sydney, hur trevligt som helst. De blev en hel del sena kvällar, för vissa av oss till och med så sena att de blev tidiga, eller vad säger du Jonas Kl7 Dalhström.
I slutet på förra veckan började dagen-D att närma sig med stormsteg. Dagen då Holland skulle invardera hostelet och vi alla skulle vara tvungna att flytta ut. Så Christian och jag bestämde oss för att hitta en bil och se kusten i ett par månader och de andra fyra började leta lägenhet i Centrala Sydney. Så sen fem dagar tillbaka har vi färdats upp längs Australiens kust stannandes vid alla städer och checkat läget. Våran resan fick lite av en skakig början då vi efter ett välbehövligt stopp på Ikea satte av mot Manly strax ovanför Sydney. Det var inte det lättaste att hitta vill jag påstå, men efter två helt onödiga betaltullar och att ett antal vägbeskrivningar från människor längs vägen rullade vi tillslut in i Manly, men det var inte över för det. Efter att äntligen ha hittat en parkering och packat iordning bilen för kvällen rullar farbror blå in och undrar om vi håller på och säljer eller dumpar droger… men efter att ha förklarat snällt av vi bara är oskylldia små svenska önskar han oss en trevlig kväll och rullar vidare. Dock väljer vi att byta sovplats och hittar en jättemysig strand där vi efter en lång dag somnar till vågorna som slår mot stranden. I skrivande stund glider vi längs motorvägen strax under Coff’s Harbour. Christian i förarsätet ”på höger sida” och jag med datorn i knät i passagerarsätet. De två senaste dagarna campade vi längs strandklipporna i Port Macquire där vi tillsammans med tyskarna Franz & Dennis från Berlin anordnade grillkväll och dunkade Disco Pogo och självfallet lite mer Maskinen, medan ett och annat vinglas gick ner. Oj vad vi kan prata tyska nu, vill jag bara tillägga! Inget som lämpar sig textmässigt dock är jag rädd :P Innan vi stack från Port M så åkte vi till den lokala golfbanan där vi, duckandes för bollar, spanade in hundratals kängruuuus och en lättskrämd Koalabjörn i toppen av ett ensamt eukalyptusträd.
Veckans mål blir att ta sig till mytomspunna Byron Bay där vi ska möta upp lite vänner från första veckorna. Därefter lutar det lite västut mot Nimbin och sedan upp mot Brisbane där vi siktar på att hitta jobb. Vi får se vart vägen för oss.
Vad det gäller gänget i Sydney så säger ryktet att det har hittat en lägenhet och flyttade förhoppningsvis in igår eller förrgår, därför tar jag tillfället i akt och utmanar Jonas att innan veckans slut ha skrivit ett inlägg med bilder och allt där han berättar om deras nya lya och ger oss en detaljerad statusuppdatering från Sydney. Hoppas ni har det guld!
// Niclas & Christian your nightrider during daytime
lördag 11 september 2010
Livet so far!
Hallå där hemma!
Nu äre dags för ett nytt inlägg här på bloggen och det kommer inte från N.H utan C.H.
Nåja till vårat liv!
Vi har nu jobbat två dagar på vårat jobb som Milkman hos Aussie farmers direct.
finns många plus med jobbet och samtidigt många minus!
Det positiva är att om man gör bra ifrån sig dvs gör många "sales" så kan man tjäna bra med pengar! Sen är folket vi jobbar med en blandning stört sköna människor från olika länder! alltid full fart!
Det negativa är att om det går dåligt dvs vi gör få "sales" så tjänar vi nada eftersom det kommer gå efter 100% kommision. och en dålig dag kan verkligen göra en på dåligt humör och man vill nästan bara sluta..
Än så länge är det för tidigt att döma hur vi kommer klara oss men vi har alla redan sålt några stycken var så det ser inte helt mörkt ut i andra änden om vi säger så. Vi får se helt enkelt! mer om det senare!
Efter jobbet igår när alla blivit upphämtade på sin gata så stod en låda med öl och väntade.
Det var fredag det var färdig jobbat och det var all in!
Kvällen började med att vi blev avsläppta på central station och gick sedan till en pub där jug efter jug gick åt.
Hur som helst så var de mycket trevligt!
Kvällen gick vidare. Jonas och en tysk drog iväg till kings cross för lite annan typ av party medan jag och niclas var kvar med milkman gänget.
Vi och milkman gänget som betsod av engelmän, en svenska ,en kanadick och en irländare drog vidare för att först jävlas med taxichafförer genom att stanna en taxi säga till taxi chauffören " We´re going straight through!"
vilket vi också gjorde... onödigt. ja, men just då så verkade som att det va de bästa vi kunde göra just då.
Kvällen slutade på en bar som luktade skit. Irländaren frågade bartendern " Why does it smell like shit in here? och hon svarade gladligen " Its a bar!".. Kul Kväll!
idag har vi vart på Imax cinema i Darling harbour, ska tydligen vara världens största Imax bio. toy story 3 3D belv det och den va riktigt ball på Imax skärmen!
imogon är det söndag och den dagen är oplanerad , dock så måste vi nu se över våra alternativa boenden då tiden på base håller på att rinna ut!
allt som allt: Vi fortsätter jobba/ ev söka nya jobb, vi letar boende i form av lägenhet, utöver det är framtiden oviss. Stay tuned!
Darling Harbour påväg till Imax!.
Vanen! precis klara från fredagens arbete!
Afterwork med skööna människor!
//CH er ipren dagen efter
Nu äre dags för ett nytt inlägg här på bloggen och det kommer inte från N.H utan C.H.
Nåja till vårat liv!
Vi har nu jobbat två dagar på vårat jobb som Milkman hos Aussie farmers direct.
finns många plus med jobbet och samtidigt många minus!
Det positiva är att om man gör bra ifrån sig dvs gör många "sales" så kan man tjäna bra med pengar! Sen är folket vi jobbar med en blandning stört sköna människor från olika länder! alltid full fart!
Det negativa är att om det går dåligt dvs vi gör få "sales" så tjänar vi nada eftersom det kommer gå efter 100% kommision. och en dålig dag kan verkligen göra en på dåligt humör och man vill nästan bara sluta..
Än så länge är det för tidigt att döma hur vi kommer klara oss men vi har alla redan sålt några stycken var så det ser inte helt mörkt ut i andra änden om vi säger så. Vi får se helt enkelt! mer om det senare!
Efter jobbet igår när alla blivit upphämtade på sin gata så stod en låda med öl och väntade.
Det var fredag det var färdig jobbat och det var all in!
Kvällen började med att vi blev avsläppta på central station och gick sedan till en pub där jug efter jug gick åt.
Hur som helst så var de mycket trevligt!
Kvällen gick vidare. Jonas och en tysk drog iväg till kings cross för lite annan typ av party medan jag och niclas var kvar med milkman gänget.
Vi och milkman gänget som betsod av engelmän, en svenska ,en kanadick och en irländare drog vidare för att först jävlas med taxichafförer genom att stanna en taxi säga till taxi chauffören " We´re going straight through!"
vilket vi också gjorde... onödigt. ja, men just då så verkade som att det va de bästa vi kunde göra just då.
Kvällen slutade på en bar som luktade skit. Irländaren frågade bartendern " Why does it smell like shit in here? och hon svarade gladligen " Its a bar!".. Kul Kväll!
idag har vi vart på Imax cinema i Darling harbour, ska tydligen vara världens största Imax bio. toy story 3 3D belv det och den va riktigt ball på Imax skärmen!
imogon är det söndag och den dagen är oplanerad , dock så måste vi nu se över våra alternativa boenden då tiden på base håller på att rinna ut!
allt som allt: Vi fortsätter jobba/ ev söka nya jobb, vi letar boende i form av lägenhet, utöver det är framtiden oviss. Stay tuned!
Vanen! precis klara från fredagens arbete!
//CH er ipren dagen efter
måndag 6 september 2010
I have a job mum !!
JOBB!!! Japp ni läste rätt, vi alla tre har fått jobb här nere i Sydney NSW Australia. de är en skön känsla faktis, de första riktigt jobbet får man på bortaplan vilken succé. Vi skulle träffa arbetsgivaren kl 15.00 på Buckingham st i centrala Sydney, 15.15 rullar vi in på kontoret efter en liten utflykt längst med Lee st och igenom gulingland. Brad som var en skön britt hade själv startat som milkman för två år sen, milkman som nu är vår nya titel.
Med vårt nya jobb kan vi om vi vill bo kvar på Base som är ett rätt mysigt hostels men ändå inte, de är inte någon direkt jätte känsla på de, vi är alla sugna på Boomerang där det var mer familj känsla men ge oss lite tid så hittar vi nog snart ett nytt Boomerang. Men om vi skulle flytta från Base skulle man direkt sakna Canada helt klart.
Våra två sköna britter som har nämds i tidigare inlägg flyttade från vårat rum men de bor fortfarnde på Base så vi springer på de på Scary rätt ofta där jag förövrigt fick VIP-kort idag sug på den ni som har de på Silk STORT GRATTIS TILL ER!
Under dagen har vi även hunnit till Svenska Generalkonsulten i Sydney och röstat till valet, de var konstig känsla med så mycket svenskar på en och samma plats vi träffade en grabb som bott i Syndey sedan Febuari, han var utbytesstudent igenom Uppsala universitet, han läste ekonomi man kanske skulle överväga den tanken.
Detta inlägg kan ganska bra sammanfatta våran senate vecka, väldigt händelsefattig vi har varit och sökt jobb varje dag bara.
Jag hoppas alla glada och ledsna har de riktigt bra hemma i snart kalla Sverige medans vi går mot bättre tider, igår hade vi 21 grader och sol sköööön....t !
/ J.D Friend with Turk
Med vårt nya jobb kan vi om vi vill bo kvar på Base som är ett rätt mysigt hostels men ändå inte, de är inte någon direkt jätte känsla på de, vi är alla sugna på Boomerang där det var mer familj känsla men ge oss lite tid så hittar vi nog snart ett nytt Boomerang. Men om vi skulle flytta från Base skulle man direkt sakna Canada helt klart.
Våra två sköna britter som har nämds i tidigare inlägg flyttade från vårat rum men de bor fortfarnde på Base så vi springer på de på Scary rätt ofta där jag förövrigt fick VIP-kort idag sug på den ni som har de på Silk STORT GRATTIS TILL ER!
Under dagen har vi även hunnit till Svenska Generalkonsulten i Sydney och röstat till valet, de var konstig känsla med så mycket svenskar på en och samma plats vi träffade en grabb som bott i Syndey sedan Febuari, han var utbytesstudent igenom Uppsala universitet, han läste ekonomi man kanske skulle överväga den tanken.
Detta inlägg kan ganska bra sammanfatta våran senate vecka, väldigt händelsefattig vi har varit och sökt jobb varje dag bara.
Jag hoppas alla glada och ledsna har de riktigt bra hemma i snart kalla Sverige medans vi går mot bättre tider, igår hade vi 21 grader och sol sköööön....t !
/ J.D Friend with Turk
Veckans profil !
Namn: Gareme Scott
Ålder: 27
Nationalitet: Canada
Jag har personligen aldrig träffat någon från Canada förut, men efter ha träffat tre på en vecka så är Gareme den sköönaste någonsin från Lövlandet. Jag önskar att vår vän Bäckström ska sjunga ohh Canda för honom också som han gjorde för de två brudarna, kossan och krullet!
Vad är de som gör Gareme så skön då? Jo hela hans jag, hans sätt att vara, hans igenom sköna dialekt och hans öppenhet. På toppen av allt bjöd han oss på öl, vilket ger honom pricket över i ! Grejen att han drar hem en tjej ligger med henne och sen gnäller på kossan för hon gnällde på honom gör inte saken sämre någonstans.
Gareme är också den som trott på oss mest i vår jobbjakt och alltid kommit med uppmuntrande ord under resans gång. När vi i igår morse checkade ut kändes de tungt att lämna honom utan någon telefon nr eller närmare kontakt. När vi sedan ett par timmar senare återigen stegar in på Base och får tillbkas rum 210 äre med ett leende på läpparna vi alla går in i rummet och möts av en lika glad och förvånad Candadenseare som verkar nöjd att få tillbkas sina rumskompisar. Han har då pluggat in sin bandspelare och dunkar reagge vilket bara får värmen i rummet i stiga.
Ålder: 27
Nationalitet: Canada
Jag har personligen aldrig träffat någon från Canada förut, men efter ha träffat tre på en vecka så är Gareme den sköönaste någonsin från Lövlandet. Jag önskar att vår vän Bäckström ska sjunga ohh Canda för honom också som han gjorde för de två brudarna, kossan och krullet!
Vad är de som gör Gareme så skön då? Jo hela hans jag, hans sätt att vara, hans igenom sköna dialekt och hans öppenhet. På toppen av allt bjöd han oss på öl, vilket ger honom pricket över i ! Grejen att han drar hem en tjej ligger med henne och sen gnäller på kossan för hon gnällde på honom gör inte saken sämre någonstans.
Gareme är också den som trott på oss mest i vår jobbjakt och alltid kommit med uppmuntrande ord under resans gång. När vi i igår morse checkade ut kändes de tungt att lämna honom utan någon telefon nr eller närmare kontakt. När vi sedan ett par timmar senare återigen stegar in på Base och får tillbkas rum 210 äre med ett leende på läpparna vi alla går in i rummet och möts av en lika glad och förvånad Candadenseare som verkar nöjd att få tillbkas sina rumskompisar. Han har då pluggat in sin bandspelare och dunkar reagge vilket bara får värmen i rummet i stiga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)